Ont i magen.
Just nu sitter jag och väntar på att klockan ska bli 09:00. Apoteket öppnar då förstår ni. Devin har lite problem med magen, så jag har fått rekommenderat att köpa droppar som heter Minifom. Semper har också magdroppar, men vi börjar med minifom. Någon som har erfarenhet av dessa?
Han pruttar och bajsar och spyr och kissar så jag är inte orolig att det ska vara något farligt.. Men man kan se på honom att han tar i och trycker samtidigt som han skriker.. Stackars liten, man vet ju själv hur det är att ha ont i magen. Och för en bebis måste det vara jätte skrämmande!
Nej, nu får klockan ticka på!!
Nytt till mamman!
I helgen fick jag lite nya kläder av Micke! Meningen var att jag skulle swisha över pengar till honom (min plånbok var inte tillgänglig), men då sa han att han ville ge mig kläderna. Blev så glad att jag började gråta!
Utsvängda spetsbyxor från Vero Moda! Klänningarna har jag ingen bild på tyvärr. Jag tycker att brallorna är asballa! Längtar tills det kommer ett tillfälle då dom kan användas.
Där ligger han bra.
Mammas famn är för varm. Soffan är för varm. Sovrummet är för varmt. Spjälsängen är för varm. Varm, varm, varmt! För en liten bebis är varma sommardagar inte det ljuvligaste. Men att ligga i blöjan ett tag i babysittern gjorde susen! Fönster och dörrar är öppna nu på kvällen och svalare luft fyller huset - äntligen. Blev så svalt och skönt att en filt var nödvändig.
Babysittern (eller jag skulle väl säga vaggan) från Nuna Leaf invigdes idag. Han har sovit i 30 minuter snart, så den får tummen upp av oss! Hade mer än gärna köpt en i vuxen-storlek om det skulle finnas.
Nätterna.
Ja, hur går det med sömnen kanske ni funderar? Well, jag skulle ljuga om jag sa att jag var utvilad.. Men på något märkligt vis känner jag mig ändå pigg. Typ.
Devin har haft lite ont i magen de senaste två dagarna, vilket gör att han sover mindre och dessutom mer oroligt. Inatt har vi ändå fått sova rätt mycket tycker jag.
Jag och Devin somnade i soffan vid 22-tiden och sedan vaknade jag kl 02 av att han gnydde. Värmde på lite ersättning, och sen la jag honom i hans säng runt 02:30. När klockan var runt 05:30 vaknade han igen och skrek av gaserna i lillmagen. Uffa, stackars plutt! Värmde ersättning och sen sov och vaknade han om vartannat till klockan 08:30 då vi gick upp.
Så, jag vet inte om detta är att "sova mycket" när man har en tre veckors bebis? Men det känns ju skapligt bra iallafall!
Vi var ut och gick imorse för att han skulle sova i vagnen. Och det gjorde han...i typ en halvtimme. Suck. Dumma mage som spökar!
BVC igår.
Nu har lillprinsen äntligen kommit över sin födelsevikt! Han hade gått upp närmare 500 gram på en vecka och vuxit 1,7cm. Känns jätte skönt att ersättningen gör sitt jobb och att han växer, blir mätt och mår bra.
Jag har börjat acceptera det här med att amningen inte fungerar. Känner mig fortfarande "som en dålig mamma" emellanåt, även om jag vet att det inte är mitt fel att mjölken är tunn..
Älskade unge!
Älskade unge!
Second hand.
Jag har shoppat relativt mycket kläder till Devin från både tradera och instagram. Eftersom han kommer växa så det knakar nu de första månaderna så vill jag inte lägga allt för mycket pengar på de kläderna. Typ.
Inte så lite nopprig va? Kul. Jag tänkte nästan slänga den när jag kom ihåg att vi har en "nopp-maskin" här hemma! Jag hade inte så höga förväntningar på att det skulle funka, men tröjan blev för tusan som ny!! Kolla:
Vilken skillnad va?!
Vi har en från OBH NORDICA men den såldes inte längre på classe.
MEN, det är jätte jätte tråkigt när man köper något via nätet som är "bättre begagnat skick - lite tvättnopprig", och så ser heeeeela tröjan ut såhär:
Inte så lite nopprig va? Kul. Jag tänkte nästan slänga den när jag kom ihåg att vi har en "nopp-maskin" här hemma! Jag hade inte så höga förväntningar på att det skulle funka, men tröjan blev för tusan som ny!! Kolla:
Maskinen kostar 129kr på Clas Ohlson.
Vi har en från OBH NORDICA men den såldes inte längre på classe.
Dag två.
Både jag och Devin överlevde gårdagen. We can do this! Men jag måste säga att det var inte utan tårar. Mina känslor ligger liksom utanpå kroppen. Blotta tanken på Micke får min underläpp att darra..
Så. Vad gör man om dagarna när man är mammaledig? Tips tack! Och att ge honom mysiga bad har jag redan kommit underfund med.
Nybadad bebis.
Nybadad bebis.
River Island
Tog nyss en promenad förbi affären och hämtade ut paketet från River Island mini!
Så himla balla!! Kommer definitivt shoppa därifrån igen.
Nu får du ta och växa min lilla prins. Du har ju så mycket snygga kläder framför dig!
So it begins..
Tisdag. Första dagen på resten av vår vardag.
Imorse åkte Micke till jobbet, och nu börjar liksom "den riktiga vardagen" för mig och Devin. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är nervös. Men det kommer bli bra, det vet jag!
Less!
Tror ni inte att rean startade på zara.com idag då? Och att tröjan jag klickade hem igår (förrgår?) var nedsatt. Typiskt! Ja ja, som "tur" var handlade det inte om så mycket pengar. Jag tröstade mig själv genom att klicka hem ännu mer kläder till lilleman!
Alla plagg i storlek 68. Nu har han lite att växa i! Just nu är det storlek 50 som gäller.
Jag vet...nu är det slut shoppat!
Förresten! Köpte ju lite från nextdirect.com här om dagen:
Klick, klick!
Såg detta på zara.com och klickade hem det på stört! Dessvärre fanns inte byxorna i minsta storleken (68), så fick ta 74... Riktigt tråkigt att behöva vänta i flera månader på att Devin ska kunna ha plaggen, men lätt värt ändå! Såå snygga!
Glad midsommar!
Midsommarafton 2015, och vi kommer med största sannolikhet fira den själva - inomhus. Ett riktigt trist väder är det ute, så att åka iväg och kika på en midsommarstång någonstans känns inte särskilt lockande, tyvärr. Nästa år när Devin är äldre så kommer vi garanterat att fira!
Idag är han en tiger! Vår lilla bråkstake. Vet du inte att du ska sova på nätterna? Micke var en ängel och gick ut med honom på morgonen, så att jag fick sova vidare. Jag lyckades inte somna om helt, men att få ligga ensam i vår säng och blunda.....priceless!
Och en annan dag såg han ut så här:
Älskade du.
Igår var han randig:
Och en annan dag såg han ut så här:
BVC.
Igår var det dags för ett besök på BVC för vägning och mätning. Devin hade växt 1,5 cm på längden och gått upp 156 gram! Vilken lättnad att han har ökat i vikt, dessvärre är han inte över sin födelsevikt ännu så nu ökar vi mängden ersättning. Han har absolut inga problem att äta, utan varför vi har givit honom "för lite" ersättning tidigare beror på ett missförstånd mellan BVC-kvinnan och oss. Jag förstår att ju mer ersättning han får, desto mindre amning krävs. Men just nu skiter jag i amningen! Just nu är det viktigare att han går upp i vikt, blir mätt och mår bra. Om det behövs grädde från pattarna och jag endast kan erbjuda minimjölk, varför vill jag fortsätta ge honom det? Hur kan detta missuppfattas? Hur som helst är allt på väg åt rätt håll nu, och jag och Micke kommer fortsättningsvis lita mer på oss själva än på någon annan.
Min lilla prins. Som jag älskar dig!
Amningen.
Många har frågat hur amningen funkar, så jag tänkte berätta lite om det nu.
Gullplutten!! Skulle kunna kolla på honom i en evighet!
Jag kunde aldrig ha föreställt mig hur knäckt jag skulle bli av detta. "Jag kan inte ens ge mitt barn mat!" "Han har varit hungrig pga mig!" "Jag är en dålig mamma!" är bara några få tankar som har snurrat i min skalle.. Känslan av att vara världens sämsta mamma är svår att skaka av sig, även om jag VET att jag inte är en dålig mamma.
Däckad efter maten.
När jag var gravid var amning något som kändes....inte så lockande. Mina bröst är till för Micke (haha!) och inte till för att ge någon mat. Men oj vad allt förändrades i samma stund som dom la Devin på mitt bröst!
Nu är amning en mysig stund för mig och prinsen. Han somnar nästan alltid så sött efteråt.
Tyvärr funkar inte amningen som jag hade önskat.. När BVC var hit på hembesök och vägde honom hade han gått ner i vikt. Jag blev helt förkrossad! Inte undra på att han var så himla gnällig - han var ju hungrig! Stackars liten. Jag har mycket mjölk i pattarna, men tydligen inte så kaloririk. Så nu får han ersättning varvat med bröstet. Sån himla tur att det finns bröstmjölksersättning alltså!
Jag kunde aldrig ha föreställt mig hur knäckt jag skulle bli av detta. "Jag kan inte ens ge mitt barn mat!" "Han har varit hungrig pga mig!" "Jag är en dålig mamma!" är bara några få tankar som har snurrat i min skalle.. Känslan av att vara världens sämsta mamma är svår att skaka av sig, även om jag VET att jag inte är en dålig mamma.
Som sagt; det är tur att det finns ersättning. Han hade gått upp 84g när vi besökte BVC nästa gång. Och imorgon är det dags igen, då hoppas jag att han har kommit över sin födelsevikt! Annars är jag rädd att det är något som är mer fel än min kalorisnåla mjölk.. Fast nu ska jag inte tänka så heller!!
Så för att summera:
Jag trodde aldrig att amningen skulle kännas så naturligt och mysigt.
River Island
Klickade en tre tröjor till lillprinsen från River Island ikväll. Hade gärna shoppat ännu mer med tanke på att frakten gick på 80 spänn, men Devin bajsar inte pengar direkt!
Jag tycker det är svårt med storlekarna när det står "0-3 months" istället för "56". Jag tog 3-6 månader och hoppas dom kommer passa innan vintern, haha. Banan-tröjan är egentligen för tjejer (enligt hemsidan), men jag tyckte den såg väldigt mycket unisex ut. As ball!
Visste ni att River Island sålde barnkläder? Jag fick reda på det ikväll!
Förlossningen.
Söndagen 31/5 vaknade jag - som vanligt - tidigt. Gick på toaletten vid 6-7 tiden och när jag skulle resa mig upp från keramiktronen så sträckte jag ryggen. Trodde jag. Fick ruskigt jävla skit ont i svanken/ryggslutet och tänkte lite lätt irriterat "perfekt! just vad jag behövde!". Sms:ade ett grattis på morsdag till mamma och gick och la mig på soffan.
Så tråkigt att bilden blev suddig!
Det tog inte lång stund innan värkarna (eller sammandragningarna??) satte igång. Dom smög sig på i samband med värken i ryggen. Micke klockade och under hela förmiddagen hade jag värkar med 7-10 minuters mellanrum. Jag tyckte det gick bästa att hantera värken när jag låg i fosterställning i sängen, och försökte fokusera på att andas djupa lugna andetag. In genom näsan, ut genom munnen.
Runt lunch så ringde jag upp på förlossningen. Jag vet ju liksom inte när det är dags att åka in eller vad det är som händer eller what so ever! Fick till svar att jag kunde ringa in igen när jag hade värkar med 5 minuters mellanrum. All right tänkte jag, vill ju inte bli hemskickad!
Under eftermiddagen avtog värkarna något. 30 minuter.... 7 minuter.. 13 minuter... 9 minuter... Här blev jag ruskigt besviken. Skulle jag inte få föda snart?!
Ju mer tid som gick, ju ondare gjorde värkarna. Dock var dom fortfarande inte regelbundna, så det var ju ingen ide att åka in. Micke och jag bestämde oss för att försöka sova, vilket var lättare sagt än gjort. Jag gick upp efter midnatt och försökte ta värkarna som fortfarande inte kom med 5 minuters mellanrum ståendes istället. Det kändes lite bättre. Det var liksom inte outhärdligt på det sättet. Även om jag ville sätta en kula i huvudet emellanåt!
När klockan är 04:00 så känner jag att smärtan är för tuff. Jag måste få nåt annat än alvedon och Ipren! Ringer till förlossningen som är aningen snäsig när dom förklarar att dom antagligen kommer skicka hem mig igen, men att jag självklart var välkommen upp.
I tårar går jag in till sovrummet och väcker Micke "vi måste åka in nu, jag klarar inte mer". DÅ GÅR VATTNET. Och hej kom och hjälp mig snabbt värkarna kom då! Vi var nere på förlossningen på 5 minuter. Längsta bilresan i mitt liv! Väl framme kunde jag knappt gå. Värkarna avlöste varandra i en rasande fart.
Klockan slog 04:30 när jag fick komma in på förlossningsrummet. Dom konstaterade att jag var öppen 3 cm och frågade om jag ville ha epidural "JA TACK!". Sköterskan tog tid på sig att skriva in uppgifter i datorn, ta fram nålar och att ringa narkosläkaren. Jag sög i mig lustgas för glatta livet under tiden.
När det hade gått 15 minuter började jag utan att jag fattade det själv att krysta. Då blev det minsann fart på sköterskan (barnmorskan?) som undrade varför jag ville krysta redan nu. INTE FAN VET VÄL JAG tänkte jag. Hon kollade hur mycket jag var öppen. 9 centimeter! Fattar ni - 6 cm på en kvart! Inte konstigt att jag hade ont.
Narkosläkaren behövde inte längre komma eftersom en epidural var too late för mig.
En timme och femton minuter senare låg han på bröstet - vår älskade Devin.
Long time no see!
Ja, nu var det ett tag sedan jag skrev nåt här. Varför? För att lilla Devin har kommit till världen förstår ni!
2015/06/01 klockan 06:03.
52cm och 3295g.
Jag tänkte skriva om hur allt gick till när jag har mer tid.
