Amningen.

Många har frågat hur amningen funkar, så jag tänkte berätta lite om det nu.

När jag var gravid var amning något som kändes....inte så lockande. Mina bröst är till för Micke (haha!) och inte till för att ge någon mat. Men oj vad allt förändrades i samma stund som dom la Devin på mitt bröst!

Nu är amning en mysig stund för mig och prinsen. Han somnar nästan alltid så sött efteråt.
Gullplutten!! Skulle kunna kolla på honom i en evighet!

Tyvärr funkar inte amningen som jag hade önskat.. När BVC var hit på hembesök och vägde honom hade han gått ner i vikt. Jag blev helt förkrossad! Inte undra på att han var så himla gnällig - han var ju hungrig! Stackars liten. Jag har mycket mjölk i pattarna, men tydligen inte så kaloririk. Så nu får han ersättning varvat med bröstet. Sån himla tur att det finns bröstmjölksersättning alltså!

Jag kunde aldrig ha föreställt mig hur knäckt jag skulle bli av detta. "Jag kan inte ens ge mitt barn mat!" "Han har varit hungrig pga mig!" "Jag är en dålig mamma!" är bara några få tankar som har snurrat i min skalle.. Känslan av att vara världens sämsta mamma är svår att skaka av sig, även om jag VET att jag inte är en dålig mamma. 

Som sagt; det är tur att det finns ersättning. Han hade gått upp 84g när vi besökte BVC nästa gång. Och imorgon är det dags igen, då hoppas jag att han har kommit över sin födelsevikt! Annars är jag rädd att det är något som är mer fel än min kalorisnåla mjölk.. Fast nu ska jag inte tänka så heller!!

Så för att summera:
Jag trodde aldrig att amningen skulle kännas så naturligt och mysigt.

Däckad efter maten.

Om du inte har något snällt att säga, säg ingenting alls.

Skriv din kommentar här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0