Me and my double D's

Imorse tog jag en promenad. Jag var tvungen att få lite luft. Nej, nu ljög jag. Jag var tvungen att få gråta i fred. Tusen miljarder tankar på sån kort tid. Vilken låt ska spelas på min begravning? Hur länge kommer Devin ropa efter mamma? Kommer Dexter minnas mig? Borde jag spela in en video som de kan kolla på när dom blir äldre? Kommer Micke kunna bo kvar i huset? Ångest.

 

Jesus Amalia. Så många tankar på sån kort tid. 

 

Micke mötte upp mig när jag skulle träffa doktorn. Han ställde många frågor, svarade på mina och sedan kände han länge och väl på knölen. När det gjorde ont fick jag panik. Jag hade (såklart) googlat "cancer i nacken" "hur känns en tumör" and so on.. Så jag visste ju att när det gjorde ont var det såklart en tumör. Elak. Jag hade väl max en månad kvar i livet. Åh, herregud jag vill inte dö!

När jag frågade om det var något farligt, om det var en tumör eller cysta eller något i den stilen så skrattade han högt och sa att det inte är något farligt. Kotorna som ligger fel, tyckte han. Jag är dock inte lika säker eftersom jag nyss var till kiropraktorn som sa att det INTE var något fel på kotorna. Imorgon ska jag röntgas så får vi ta det därifrån. Ett steg i taget, men förhoppningsvis är en röntgen sista steget! Doktorn tog även ett blodprov för att se hur min sköldkörtel mår. Jag själv misstänker att den inte mår så bra.

 

Jag gillar Valbo HC, alla är så himla trevliga och duktiga och tar en på allvar. Nu hoppas jag även att de kan sina knölar och kotor - jag vill helst inte få sån här dödsångest av nervösa sköterskor igen. No more humps and bumps please.

 

När vi gick därifrån såg det ut som att Micke skulle svimma av lättnad. Jag såg säkert likadan ut. Jag skulle inte dö. Jag behöver inte spela in någon video till grabbarna. Herrejisses vilket mardrömsdygn! Och herrejisses så orolig man kan vara av sig.. Hej panikattack! Hur hade ni reagerat om ni trodde ni hade en tumör?