Pure pain.
Igår tog jag, i sällskap av Elin och Oscar, en promenad för att söva Devin. Närmare en timme var vi ute och vaggade fram. Barnet somnade inte. Han hade bestämt sig för att vara vaken mellan 9 och 14:30. Inte alls jobbigt för en gravid kvinna. När han väl somnade och jag kunde lägga mig och slappna av på soffan slog det till. Herrejävlar hela kroppen gjorde ont.
By the time Micke got home satt jag och tok-grät här hemma. Fogarna? I dont know, men ont gjorde det.
Imorse när Devin vaknade - 04:30 - var det inte mycket bättre. Jag har tagit en alvedon, men allvarligt talat...en alvedon? Skulle fan behöva ett helt dropp med morfin känns det som!
Nu har Micke åkt till jobbet, och jag försöker klura ut en överlevnadsplan för dagen.
Om du inte har något snällt att säga, säg ingenting alls.
Trackback
