Mäh, en bebis som sover?
Alltså VILKEN SKILLNAD på bebisar hörrni. Dexter sover mer än gärna mest hela tiden (peppar, peppar) medan Devin knappt sov någonting alls.
Detta kan såklart bero på att vi den här gången ser till så bebisen är mätt. Vet inte om jag skrivit ut det förr, och om ni i sånt fall minns? Men när jag ammade Devin visade det sig efter några veckor att stackarn drack minimjölk. Och vad gör barn som inte är mätta? Dom sover då inte, det är ett som är säkert! Jag kände mig som världens sämsta morsa som inte kunde ge mitt barn mat. Och det var någonstans där - mellan skrik, avsaknad på rejäl bröstmjölk och total brist på sömn - som förlossningsdepressionen smög sig på.
Eftersom jag (vi) absolut inte ville gå igenom något sånt igen flaskmatar vi Dexter. Uppe på bb fick han tutta, men nu när vi är hemma får han ersättning. Man måste göra det som känns bäst för sin familj, och det är tråkigt att bli ifrågasatt av personalen (även om de flesta accepterade mitt beslut).
Vi är såklart jätte noga med hud mot hud och närheten trots att han inte får tutten.
Och det bästa förutom mätt bäbis är just de där på bilden... Pappa-kontakten!
De där attans tanterna på BB! Jag blir så less på dem o deras mamashaming!
