Förlossningsberättelsen. Del 2.
Så, vart var vi? Just det - vi vinkade av Devin.
Nu är klockan någonstans vid 12 och jag insisterar på att slänga in en tvätt och sedan hänga den INNAN vi åker in. "Jag har ju bara haft värkar några timmar, dom kommer säkert skicka hem oss ändå!" Dessutom var typ alla Devins vita tröjor smutsiga, så att tvätta var nödvändigt!
...det var det även med att åka in på förlossningen kände jag redan en timme senare då värkarna kom med mindre än fem minuters mellanrum och höll i sig minst 1 minut.
13:30 knep vi sista platsen på förlossningen (hade fan fått panik om vi blivit hänvisade till hudik!). De kikade så bebisens hjärta tickade på som vanligt och att alla andra grejer såg ok ut. Det gjorde det. Sedan undersökte de mig - öppen 4 centimeter. Klockan var nu ungefär 14 och dags för personalbyte. Mitt team bestod av Rose och Lotta, fantastiska människor!
Det tog dock ett tag innan jag fick den uppmärksamheten jag tyckte jag förtjänade (hahaha) eftersom förlossningen var full och personalen var inte det. Alltså inte full, herregud hur hade det sett ut? Men de var inte tillräckligt bemannade inför en sån fullsmockad dag. "Vill du ha bedövning?" frågade någon av dem. "Ja! Hinner vi?" Eeehhh no we didnt.
Klockan 15:40 kom krystvärkarna, och klockan 15:43 var han ute. Det gjorde så fruktansvärt jävla ont. Helt galet mycket ondare än med Devin. Eller så har hjärnan en förmåga att låta oss glömma sånna onda upplevelser.. Nu är det iallafall gjort, och fler gånger blir det inte. Nu har jag mina två pojkar och det räcker alldeles alldeles lagom.
På bilden klär Micke på Dexter för hemfärd. Det fick bli världens lättaste outfit - pyjamas! (som dessutom stängs med dragkedja, hallelujah vilket bra påhitt!)
Älskar föda-barn-berättelser !!
