Förlossningsberättelsen. Del 1.
Fredagen hade kommit - Mickes sista arbetsdag innan han skulle vara hemma och beredd på kottens ankomst. Fredag, och jag var i vecka 40 (39+1), fem dagar kvar till bf.
När vi gick upp och vinkade av Micke till jobbet vid 6-snåret kände jag ingenting. Ingenting förutom besvikelse. Ingen bebis idag heller, tänkte jag. Klockan hann dock inte bli mer än 08 innan jag skickade ett sms till Micke "känns konstigt i magen. Kanske sammandragningar? Du behöver inte komma hem, vill bara uppdatera".
När klockan slog 09 konstaterade jag att Jo, detta måste vara värkar trots att det inte gör så ont? Bäst att klocka utifall. Och mitt upp i detta skulle Devin sövas. Kaaaaaanske inte det lättaste när det började göra ondare och ondare i magen. Men det gick! Och nu var jag dessutom helt säker på att värkarna verkligen var värkar.
Ringde till Micke som styrde upp att Devin fick sova hos faster Maria. Packade hans väska medan värkarna blev längre och tätare. Micke kommer hem och hjälper till just när Devin vaknar (thank god).
Värkarna kommer med olika mellanrum - 6 minuter.. 4 minuter.. 3 minuter.. 3 minuter... 10 minuter..
Runt 12 snåret kommer fastern och hämtar Devin. En dag på beachen väntar för honom! Vilken tur han har, min guldklimp. Och vilken tur vi har som har så fina släktingar!
Återkommer med resten av berättelsen lite senare. Har en bebis som bajsade blöjan här hemma.
😃🙈😍 meeeer
