Ultraljud av hjärtat.
Idag var jag till sjukhuset för att checka mitt hjärta. Jag har ju haft lite olika problem de senaste åren, och min bm + en sköterska tyckte jag skulle kriga för att få det kollat på ordentligt innan förlossningen.
Sagt och gjort.
Grät till mig undersökningen för nån månad sedan och idag var det dags.
Det började inte så bra då parkeringen i stort sett var full, så fick ställa mig alldeles för långt bort för att hinna i tid. Powerwalkade så att jag flåsade som ett riktigt jävla fetto och kom naturligtvis några minuter för sent. Som tur var gjorde det ingenting.
Jag fick ta av mig på överkroppen (mumsigt när jag svettades som en padda) och lägga mig på britsen, och sen körde dom på med ultraljudet! Lägg dig si, luta dig så, hej och hå. Många vinklar var viktiga och efter 45 minuter fick jag dommen:
Allt såg väldigt bra ut.
Jätte skönt att höra, verkligen! Men då kommer ju nästa fråga: vad fasen är det som orsakar besvären?! Stress och ångest har säkerligen orsakat en del på slutet.. Men för 6 år sedan? Nja, inte så troligt. Ja ja, det är väldigt skönt att veta att hjärtat och allt därtill fungerar som det ska!
När dom hade kollat klart på hjärtat brukar dom kolla i maggropen (vet ej varför), och då sa hon som undersökte mig "men vi får se om vi kan se nåt nu, eller om det ligger nåt i vägen!" och jag blev lite lätt exhalterad och tänkte "Jippi! Nu får jag se lille D!" .....tror ni inte att maskinjäveln hänger sig? Och att läkaren kommer in och säger "ni behöver inte göra där för det räcker med de bilder vi har"... Suck! Snacka om att jag blev besviken! Hade ju verkligen velat sett.
Om du inte har något snällt att säga, säg ingenting alls.
Trackback
