I ärlighetens namn.
Skulle du klara av att följa med mig och Kasper på en tripp till tex köpis i Valbo? Och öva lite :)
Känner igen mig i det du skriver. Gick in i väggen i höstas och kunde inte heller gå utanför dörren.. Jag fick medicin (låg dos) och tog bokstavligen ett steg i taget tills jag vågade bege mig ut. Det känns hopplöst och eländigt men absolut inte omöjligt att ta sig ur, det går! Ta hand om dig!
Skit tråkigt tips nu, men du måste bara göra de den där första gången. Allra första gången själv. Svetten kommer rinna på ryggen. Du glömmer hur man byter blöja.. And so on and so on MEN nästa gång, klart. Och gången efter de inga problem! Sen blir de lättare å lättare och sen vet du inte hur du gör utan kiddon ist.
Gråt. Svettas. Men gör de. Imorgon!! Annars kommer du bli deprimerad.
Var inte så hård emot dig själv, det kommer. Redan i det nya inlägget verkar det släppt lite, man får ta det en bit i taget och som du kanske märkte är det en jääkla boozt för självförtroende efter man tagit sig ut. Klart det är osäkert, alla situationer är ju främmande till en början med en liten bebis. Skulle tippa på att alla förstagångs föräldrar,främst, känner som du gör nu. Om någon månad kommer du skratta åt detta! 😊 hejja hejja!!
När jag haft perioder med ångest har det ofta varit kopplat till sömnbrist, och det kan jag tänka mig att du har med en liten bebis? Din sambo kanske kan ta några nätter själv nu när han är ledig och du kanske till och med kan sova i ett annat rum bara för att få ett par nätters ostörd sömn. Tråkigt att inte sova med den man älskar, men det kan göra underverk! Hoppas du snart mår bättre!
