Min hjälte

Efter att ha gråtit i tjugo minuter inatt övergick snyftandet till hulkningar. Jag kunde inte hejda mig... Tårarna sprutade och jag fick knappt luft. Såklart vaknade Micke av detta.

Han undrar vad som är fel och vart det gör ont. "Överallt" lyckas jag snora fram. "Jag går ner och tappar upp ett bad till dig" svarar han. Jag säger att det inte behövs och att det är läskigt nere i källaren strax innan 04 på morgonen.

Vet ni vad han gör? Tar med sig täcke och kudde ner, bär in en fåtölj i badrummet och sitter där nere med mig i en timme.

Jag är så glad att jag har honom - min Micke, min hjälte, mitt allt.


Något annat jag vore lycklig att ha i min ägo vore sömnpiller. Totalt har det blivit ungefär 4h sömn inatt.. Och jag känner hur kroppen skriker efter sömn, dessvärre är det helt omöjligt att somna nu. Kroppen gör fortfarande ont - inte som inatt - men ont.

Tillägg 11:00
Det är inte så konstigt att jag har ont i kroppen när tempen ligger på 37,5. Jag som i vanliga fall har 36,2 liksom.. Inte undra på att jag är dålig.

Om du inte har något snällt att säga, säg ingenting alls.

Skriv din kommentar här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0