Man slutar aldrig att förvånas!
13:20, hälsocentralen.
Får träffa dr Sören direkt. Han konstaterar efter 1 minut att jag måste röntgas.
15:00, Röntgen.
Röntgas ca 15:20 eftersom dr Sören inte hade noterat att jag skulle komma klockan 15. Irritation uppstår.
16:05, Röntgen.
Nu får jag ett kuvert med provsvar. Jag ska tydligen ta med mig det och gå till akuten.
16:12, Akutmottagningen.
Har tagit en nummerlapp och inser att det bara är 6 personer för mig! Skönt! Då går det fort, tänkte jag.
17:50, Akutmottagningen.
En timme och fyrtio minuter är inte vad jag kallar snabbt.. Men så lång tid tog det att komma in och träffa sköterskan. Hon öppnar kuvertet och säger "mm, aha, du får sätta dig i vänta på en ortorped." Nu håller jag på att bryta ihop och få ett hysteriskt anfall.
18:30, Akutmottagningen.
Träffar ortopedien. Han frågar vad som hänt, jag förklarar. "Vad vill du att jag ska göra?" utbrister karljäveln i lagom stöddig ton. "Inte vet jag?!" kläcker jag ur mig. Tydligen så är det några sprickor i fingret. Finns inte så mycket att göra. Jag avböjde en gipsning.
Så jag har alltså spenderar 3,5 timme på sjukan för... ja, för vad? Att träffa en stöddig läkare som inte fattade vad jag gjorde där?! "Åk hem i den bananbåt du kom hit med!!" hade jag lust att skrika. Efter många om och men fick jag tillslut ett läkarintyg om att jag har frakturer i fingret. Tack, era jävla idioter! 3,5 timme för ett intyg. Man tackar!
Läkningstiden är cirka tre veckor. Tills dess kommer jag vara lite lätt handikappad.
