"Hans stora vackra ögon"
Plötsligt fylldes jag av en olustig känsla.. en känsla av sorg och saknad. Trots att dagen har varit hur kul som helst så tåras nu mina ögon. Helt utan förvarning. Det kan bero på saknaden efter Micke. Men det kan även bero på att farfars cancer har spridit sig, vilket får mig att tänka tillbaka på lillebror Markus.
Min fina älskade Markus. Jag hör hans skratt, och jag ser hans leende. När jag tänker tillbaka på de gånger vi "pratade" i telefonen, och hur fotografiet han hade av mig var alldeles skrynkligt, då rinner tårarna längst kinderna. Varför var jag inte där oftare?, frågar jag mig själv. Sedan tänker jag tillbaka på den gången katterna snodde hans smörgåsbitar i gåstolen och ler lite för mig själv. Jag hör stunderna då han tjöt av skratt när vi vaggade honom i en filt. Men jag tänker även på de mindre roliga stunderna. Tillexpempel de gånger han låg isolerad på sjukhuset, svullen och inte ett hårstrå på hvudet pga medicinen. På den gången han var så svag att han inte ens orkade öppna ögonen, inte på hela dagen.. inte för ens jag kom och strök honom på kinden. Det var sista gången jag såg in i hans djupt blåa ögon. Hans stora vackra ögon.
Jag skulle ge vad som helst för att få hålla om dig sådär igen..
Min fina älskade Markus. Jag hör hans skratt, och jag ser hans leende. När jag tänker tillbaka på de gånger vi "pratade" i telefonen, och hur fotografiet han hade av mig var alldeles skrynkligt, då rinner tårarna längst kinderna. Varför var jag inte där oftare?, frågar jag mig själv. Sedan tänker jag tillbaka på den gången katterna snodde hans smörgåsbitar i gåstolen och ler lite för mig själv. Jag hör stunderna då han tjöt av skratt när vi vaggade honom i en filt. Men jag tänker även på de mindre roliga stunderna. Tillexpempel de gånger han låg isolerad på sjukhuset, svullen och inte ett hårstrå på hvudet pga medicinen. På den gången han var så svag att han inte ens orkade öppna ögonen, inte på hela dagen.. inte för ens jag kom och strök honom på kinden. Det var sista gången jag såg in i hans djupt blåa ögon. Hans stora vackra ögon.
Jag skulle ge vad som helst för att få hålla om dig sådär igen..
Om du inte har något snällt att säga, säg ingenting alls.
Postat av: mamma
Det här var jobbigt men väldigt fint av dig! jag tänker på honom varevig dag...
Kram gumman
Postat av: Ida
stackars dig elin :( står här och gråter för mig själv sen jag läste ditt inlägg.. :'/
Trackback
