Monster moose.
Torsdag. Östanbo. Hundpromenad i skogen med mamma. [...] Jag och morsan gick upp i skaplig tid för att rasta Elza, som vanligt. Vi gick in i skogen, som vanligt. Brevid stigen ser jag stora spår och morsan utbrister "Det här är älgspår!" Mitt svar blev "Nej, dom är alldeles för små för det.." och vi skrattade båda två åt "bebisälgspåren", och gick vidare i rask takt. Lite senare står vi 50 meter från en livs levande älg familj! Dom två små älgarna sprang skrämt iväg och vi hann precis koppla Elza. Men mamma Älg och pappa Älg stod stilla och gav oss blickar som kunde döda. Fy fan!
Alltså, vad gör man i detta läget? Vad hade ni gjort? Jag och morsan gav varandra panik-liknande blickar och backade sakta bakåt.. Om pappa Älg kände att vi hotade dom hade han lätt sprungit ikapp oss. "Ställ er bakom ett träd" var Håkans tips via telefonen. Yeah right! täntke vi. När vi kommit ifrån dom en bit hörde vi ett brak i skogen och sen skrek mamma i ren panik "SPRING ELIN, SPRING!!!" ..konstigt nog kunde jag inte sluta skratta när vi sprang i djupsnön för våra liv! Hela grejen kändes overklig. Men ut ur skogen tog vi oss, hela och nästan rena.
