Me and my double D's

Torsdag förmiddag satte en rejäl huvudvärk igång. Den gav sig inte mot kvällen, uten blev värre.. betydligt värre. Natten till fredag kräktes jag massor (synd på den goda oxfilén svärisarna bjöd på..) och vred mig i smärtor likt den äckliga bruden i Exorcisten. Fredag blev det akuten. Fick en amazing doktor (helt oväntat faktiskt!) och han kirrade hjärnröntgen, dropp, blodprover, ekg, morfin (åh, ljuva morfin!) och en massa annat.. Nu sitter jag här, hemma i lyan, och känner att huvudvärken inte riktigt släppt. Går den inte över, utan blir värre, då måste jag in till akuten igen så att dom kan ta prover från ryggmärgen. Visst lät det skönt? In med feting sprutan i ryggen bah!

Tyvärr så vet dom inte riktigt vad detta kan bero på. En kraftig spänningshuvudvärk var en gissning. Den gissningen låter helt galen med tanke på hur ont det gjorde. Jag önskar inte ens min värsta fiende denna smärta. Samtidigt var det skönt att dom trodde mer på spänningsvärk än hjäntumör. Hjärnhinneinflamation snackades det lite om också. Men troligtvis så är det inte det. To be continued helt enkelt.

Och förresten, Micke har vart helt fantastisk. "Hälsa din pojkvän att han är guld värd", sa mamma. Jag förstår inte att jag har en sådan underbar karl, för det är det minsta han är - underbar. Jag älskar dig, babe!