Me and my double D's

Jag ser mig själv som en djurvän. Smeker musen.. masserar musslan. Men igår när jag gick ner i källaren för att arbeta på min praktikplats såg jag den omtalade råttan! Den har funnits i källaren i sex månader. Modig som jag är tog jag på mig ansvaret för att ta död på den stackars kraken. Placerade ut två råttfällor innan jag gick för dagen. Och som sagt; Jag ser mig själv som en djurvän.. Men imorse när jag vaknade var jag lika exalterad som ett barn på julafton! Skyndad mig upp och iväg till praktiken med ett leende på läpparna. Kanske var det tanken på att råttan möjligtvis hade gått i fällan och dött, som fick mig på sånt bra humör.. Eller så var det bara tanken på att idag är det torsdag, och då blir det mys..? Jag hoppas på det sistnämnda! Hur det än låg till med mitt flickaktiga flin imorse så var råttan död. It was dead. Stone cold. Ett - noll till mig. Det kändes dock inte lika bra när jag kastade råttan i soporna. Det kändes inte som en vinst.. Så flinet grundandes nog i vad som komma skall! Vem som komma skall. Over and out!

-I love you, but i love me more.