Dread and defection.
Om en vecka, alltså nästa söndag, sitter jag i bilen på väg ner till Kosta. Highway to hell. Men ett beslut är taget och jag känner mig väldigt lättad och mår bättre än jag gjort på ett tag. Ångesten är inte lika oumbärlig längre. Förr var det en naturlig känsla såhär en vecka innan - att ha ångest så att man satt och lipade i soffan. Fuck it! Ibland så kan jag sitta och tänka så mycket att jag blir alldeles snurrig. Jag planerar alldeles för mycket, enligt min mor. Men för mig är det en trygghet att veta vad som händer nästa månad, vart man skall befinna sig och vilket klockslag middagen skall ätas. Detta innebär naturligtvis inte att jag inte är spontan! Jag älskar spontanitet. Oj fan, nu sitter jag och vimsar igen! Hur som helst; i have it all figured out! Det kommer blir så jävla awesome! Pepp, pepp!
Nu ska jag ringa ett videosamtal till Mr. M och hångla genom skärmen!
-Mabye we were better off when we thought less and kissed more?
