Kärleken, den kärleken.
Imorse lämnade vi hemmet klockan 9, Devin stannade med sin farmor. Första stoppet var byggmax och nästa stopp var Valbohuset.
Nu är nästan all vägg borta. En liiiten bit kvar som ryker imorgon. Det tar längre tid än väntat eftersom det både är timmer och tegel som ska rivas ner och städas bort.
Svärfar är fortfarande övertygad om att den inte är bärande. Men vi tar inga risker. En limträbalk är inköpt och för att göra en snygg finish kommer det bli spotlights under den, som lyser på köksön. Det blir jätte bra! Safe and snyggt.
Klockan hann bli 17:30 innan vi rullade hem igen. Och vid den tiden saknade jag ihjäl mig efter min lilla korv! När vi kom hem och han sträckte sig mot mig....den kärleken alltså.. Jag tog han i min famn och jag började GRÅTA. Jisses, hur ska det gå den dagen han börjar på dagis? Känslorna tog liksom över helt och jag kunde inte kontrollera tårarna. The power of love.
När jag hörde folk prata om den där gränslösa kärleken man skulle komma att känna för sitt barn trodde jag inte på dom. Micke kommer alltid vara nummer ett, tänkte jag. Eehhh, jo, tjena! Devin toppar listan alla dagar i veckan. Även de dagar jag han driver mig till vansinne. Hur ska kärleken räcka till ännu ett barn?!
Om du inte har något snällt att säga, säg ingenting alls.
Trackback
