det gör ont.
Har surfat igenom en stor del av min blogg såhär framåt småtimmarna och hittade ett inlägg som gjorde att min mage vändes ut och in.
Jag blev så ledsen att jag nästan kräktes.
Är detta sant? Har detta verkligen hänt?
Ibland önskar jag att det var mitt liv som slocknade den där dagen. Men helst av allt önskar jag att allt är en hemsk mardröm. Snart kommer jag vakna och du kommer faktiskt att ha fyllt 2 år. Du kommer även ha hunnit med att fylla hela 10 år. Älskade du.
Tyvärr så är detta inte en mardröm. Detta är verkligheten. Livet är så fruktansvärt orättvist. Men det spelar ingen roll hur mycket jag än skriver om alla dessa alkisar som borde dö. Om hur det finns andra människor som borde bli bragd om livet. Om att jag skulle göra vad som helst för att få dig tillbaka. För du kommer aldrig att komma tillbaka. Jag kommer aldrig mer höra dig skratta.
Jag har fotografier av dig. Filmer av dig.
Men att se dem är fortfarande för plågsamt.
Dom säger att en bild säger mer än tusen ord..
..men jag skulle byta tusen bilder mot att höra ett av dina.
Jag saknar dig, lillebror ♥
Inget jag säger eller skriver kan göra det onda bättre, utan jag skickar en STOR KRAM istället.
Jag önskar att den onda hemska sjukdomen kunde försvinna då den river upp såna sår i familjer. Usch, jag kan inte ens tänka på det.
Kram Andréa
